Red en sväng barbacka i paddocken, gick klockrent tills vi skulle galoppera och mitt hjärta tyckte det var jätte kul och började bocka som en jävla tok... Höll mig kvar men hoppade av efter en liten stund eftersom jag inte har någon lust att ramla av igen nu när det är första gången på ca. 4 veckor som jag sitter på hästryggen igen. Men förstår att Z var pigg eftersom hon inte blivit riden på hela veckan, så släppte henne i paddocken vilket tydligen var skit kul och syntes att det behövdes för hon sprang som en jävla tok tills hon vart svettig.

 

ett inlägg ni skulle fått igår men datorn hackade...

 

 

 

Saknar sommaren otroligt mycket. Vill verkligen börja träna igen och tillbringa mera tid i stallet med mitt lilla hjärta.

 

 

Förstår inte att folk ska ha så svårt att acceptera att även fast Zarina är hela 19 år så både kan och får jag tävla henne. Hon är inte sjuk och är i bra kondition, det är inte precis några jätte tävlingar och jag tänker inte pressa henne alls. Den dagen jag märker att hon inte mår bra eller att hon tröttnat på att hoppa så kommer jag lägga av med det helt på henne, men inte pågrund av att några personer som tror dom vet allt och dessutom tror att dom känner min häst kommenterar skit på min blogg. Alltså seriöst väx upp och skaffa er ett eget liv.

 

Zarina är helt underbar, hon ställer upp på allt och inte bara för att jag vill/driver henne, utan det märks på hela hästen att hon tycker att det är kul och det har även varenda människa som hjälpt mig med hoppningen också sagt. Med tanke på att vi köpte henne för att hon var så pass villigt och posetiv till hoppningen och riktigt duktig, och för att jag skulle lära mig av henne så tänker jag inte sluta. Både jag och Z älskar det och så är det bara.

 

Aja nog om det min häst är helt enkelt bäst och ni avundsjuka irriterande människor kan ju ta och knipa igen kakhålet :)

 

Har bara haft mitt hjärta i ett år och ca. 2 månader och hon har blivit så sjukt fin, är så stolt över henne. När vi hade köpt henne var hon nervös och otålig och ville inte jobba alls. Nu är hon mycket lugnare och litar på mig till åtminstonde 85% när det gäller nya grejer. Hon jobbar även en hel del när vi värmt upp ordentligt och jag verkligen anstränger mig ( eller när hon har bråttom hem ;) ). Är så stolt över min lilla tant :')

 

 Sally är en av dom hästarna som satt mest spår i min själ , en underbar häst jag fick tillbringa 1 år tillsammans medoch jag gjorde det trots blod, svett och tårar i massor... Världens bästa vän var hon och jag kan säga att jag saknar henne varje dg och har gjort enda sen vi lämnade tillbaka henne i våras efter att då ha haft henne på foder i ett halv år.